Vi togs emot av ett väldigt molnigt och mystiskt Gibraltar

när vi efter ganska precis två dygn från Cartagena kom fram till Gibraltar. Som vanligt blev det 50/50 med segel och motor. Det var lite nervöst de sista sjömilen om dieseln skulle räcka. Vi hade inte räknat med riktigt så här mycket motorgång.
Dieselpriserna variera ganska mycket på den rutt vi har gått. I Grekland och Spanien kostar dieseln 12-13 kr/liter i Italien 15-16 kr/ liter och i Gibraltar 7 kr/litern. Så gissa var vi ville fylla tanken….. När vi kom fram till Gibraltar hade vi 50 liter kvar i tanken. Det är nästan tomt för oss som har plats för 600 liter. Men å andra sidan så kan vi gå för motor i ca 1 dygn på 50 liter men att köra helt tomt i tanken är inte så bra. Att få luft i hela systemet blir bara en förfärlig massa problem och det är ju dumt att skapa problem själv, de kommer så snällt av sig själv ändå.

Som det här med att få tag på SIM kort till exempel. I Cartagena fick bara besked om att det inte fanns. Så första uppdraget i Gibraltar var att fixa SIM-kort. En lång promenad tvärs över Gibraltars landningsbana

och sedan vidare till grann staden La Linea.

Där hittade vi en Orange butik som kunde hjälpa oss med SIM kort. Glatt promenerade vi den långa vägen tillbaka igen. Drygt 30 gr i skuggan, och inte mycket skugga då är man ganska mör när man är tillbaka på båten igen. Glatt stoppar vi i SIM kortet i vår router men inte sjutton får vi någon uppkoppling. Vi får kontakt, inga problem, men det går inte att ansluta till internet. Djup suck, tittar på klockan, siesta tid, vi får vänta några timmar, sedan samma promenad tillbaka igen. Tjejjen i Orange butiken såg väldigt förvånad ut.

-Nej,det ska inte vara några problem, ni har fått vad ni ska ha.

-Jamen det går ju inte att ansluta till internet!

– Då är det fel på er utrustning!

Tjejjen pratade knagglig engelska, om än ovanligt bra, men nu kunde hon plötsligt ingen engelska alls.

Det var bara att fortsätta att leta efter Vodafone i stan istället. Centrum i La Linea är ett gytter av gator som går som ett spindelnät. Det gäller att ha bra lokalsinne så att man inte går samma runda flera gånger. Till slut hittade vi i allafall Vodafone. Där var engelska kunskapen lika med 0, nada, Zero. Men man har ju varit med förr. Händer o fötter, lite spanska o lite engelska så lyckas man på nåt sätt få vad man vill ha. Ett SIM-kort för bredband landade i våra händer och vi blev 15 Euro fattigare. Promenaden tillbaka kändes väldigt lång nu, benen och fötterna protesterad vilt. Att inte ha behövt röra speciellt mycket på sig under en vecka och sedan maraton promenader. Nej det tyckte benen o fötterna inte om.
Väl tillbaka på båten så skall Jonas aktivera det nya abonnemanget. Öppnar förpackningen och det innehåller ett Micro-SIM!! Trots att vi sagt att vi inte ville ha det. Vår router behöver ett normalstort.
Jag vägrar att promenera en meter till, så Jonas och Viktor tar en promenad i Gibraltar och kommer hem med en SIM-korts adapter! Så smart, nu kan vi använda vårt lilla SIM-kort i det stora uttaget! Tydligen fler än vi som haft problem. Äntligen är vi Online igen.

Det är inte klokt egentligen vad man blivit beroende av internet. Panik om man inte kan koppla upp sig. Hmmm, får nog jobba på detta.