I norra delen av Dedokanesarna ligger 2 öar, Arki och Lipsi som är nästan obebodda.

ARKI

Arki är väldigt “flikig” ö med massor av ankarställen. Oavsett vilken vindriktning så kan du finna skydd här. Arki är dessutom en ganska låg ö vilket gör att man slipper fallvindarna. Grekland har planer på att göra Arki till ett naturreservat, och då blir det nog besvärligt att komma hit med båt. Det brukar bli det i naturreservat tyvärr. Lita grand får vi nog skylla oss själva eftersom inte alla båtåkare/seglare tänker på att inte släppa ut avfall i vattnet och att inte ankra där det växer sjögräs. Våra ankare kan ju bli som plogar emellanåt och då grävs sjögräset upp som småfiskarna behöver för att gömma sig i. Så av den anledningen blir det oftast ankringsförbud i naturreservat. Istället läggs det ut bojar som man kan förtöja vid och då passar man på att ta betalt också.

Vattnet var som vanligt kristallklart och varmt och tur var väl det för när vi skulle positionera oss i ankarviken, som var ganska liten, så lyckades vi få in vår tripline i bogpropellern och dessutom lyckades vi tappa båtshaken. En riktig fullpoängare. Jag hoppade i vattnet för att  koppla loss triplinan från ankaret så att vi kunde ankra och för att plocka upp båtshaken. Johan som ankrat redan trodde att jag hoppade i för att rädda båtshaken och undrade vad i hela friden jag höll på med. Så han hoppade i han också, dök och fick loss linan från bogis. Linan hade bara snott sig ett varv runt propellern så där hade vi tur. Vi hade ju inte fått vår reservpropeller än.

LIPSi

Vi hittade ett lite sund på södra sidan av Lipsi där vi låg tryggt under natten. Inte speciellt mycket bebyggelse men vacker natur.

 

Slätten på den högra bilden ser nästan ut som en savann. Det är bara vattnet och båten som stör.

LEROS

Sedan fortsatte vi sakta söderut och nästa stopp blev Leros. Där besökte vi 4 olika vikar. Lakki på västra sidan, Plakoudhi i norr, Pandeli sydöstra sidan och Xerokambos i söder.
Om man har läst Göran Schildt’s böcker om seglingarna med båten Daphne, så känns allt på Leros väldigt bekant. Det är visserligen 40-50 år sedan och mycket har förändrats, men det hjälper inte, man går omkring och letar efter det som han beskrivit i böckerna. Pandeli är den byn där de köpte ett hus och renoverade. Tyvärr så hittade vi inte huset trots flera idoga promenader.

Någonstans på kullen i bakgrunden skall huset finnas. Backarna var bara liiiiiite branta och temperaturen runt 30 gr. Vi orkade inte till husen högst upp. Lady Annila ligger för ankare till vänster om kullen, på andra sidan piren

KALYMNOS

Har vi besökt säkert 4 gånger den här sommaren. Vi har då besökt huvudorten Pothia på sydkusten. Anledningen till de många besöken är att när Meltimin friskar i och man skall till Kos, är detta ett bra ställe att vänta på snällare vindare. Kos stad med marina, ankarvik och stadskaj ligger allt öppet för nordliga vindar och blåser det för mycket så är det inte så roligt. Då är det bättre att ligga vid stadskajen i Pothia och ha det bra. Att det vid två av besöken var all time high på temperaturen var i och för sig inte så roligt. men det är hyfsat nära till badstränderna.

Den västra lilla stranden                          och den östra lite större stranden

Här lyckades vi få tag på solskydds “tyg”. Dvs en plastväv som skuggar men släpper igenom vinden. Billigt blev det också, ungefär 300 SEK. Vi fick ett stort sjok som vi täcker akterdäcket med, en sjok som vi spänner framför sittbrunnen, över storbommen och ett sjok som vi kan sätta på den sida av sittbrunnen som blir utsatt för solen. Inte speciellt snyggt men otroligt effektivt.

Vi hyrde bil en dag och körde runt ön. Kalymnos har väldigt branta och höga berg så väg finns det bara i det två stora dalarna och längs kusten där det varit så pass svag lutning att man kunnat bygga en väg.
En sträcka var kantad av Oleander buskar, men det var så krokig väg att vi inte vågade stanna för att ta kort, så det fick bli ett från bilen istället.

Under den 1,5 månad som vi seglade omkring här har vi haft besök av Mats och Marie, Tore och Pernilla samt Philip. Då vädret är som det är i denna delen av den Grekiska arkipelagen så blev det samma runda för båda paren. Dvs vi plockade upp dem på Kos, kryssade i 8 timmar (eller nattseglade) till Leros och sedan tog vi oss sakta men säkert söderut till Kos igen.
Tore och Pernilla hade lite otur, för de fick ta färjan från Kalymnos till Kos. Det skulle blåsa upp emot 25 m/sek den natten vi skulle lämna dem på Kos och vi hade ingen lust att utsätta oss för den vinden på en oskyddad ankarplats. Men det gick bra det med att ta färjan. 6 euro/person och 50 minuter senare så var de på Kos.

Dagen efter när vädret lugnat ner sig var det dags för nya äventyr för oss. Men det för bli i nästa inlägg.

Ta det lungt i sommarvärmen det gör vi!