Lördag morgon, klockan ringer 0730. Det är tidigt för oss. Eller iallafall 1 timme tidigare än vanligt. Det har precis börjat ljusna och vi skyndar oss med frukosten och att göra båten klar för avfärd.

Vi skall segla till Rota ca 65 sjömil sydöst från Ayamonte. Vilket tar ca 10 timmar.

Tidvattnet gjorde att vi fick planera vår avfärd lite mer noggrant eftersom  man strax innan flodöppningen har byggt en fördämning för att minska strömmen i floden och den påverkar djupet, sedan är det en sandbank en bit ut från flodmynningen som även den kan ställa till med problem vid lågvatten. Detta gjorde att vi fick senare lägga avfärden med ca 1 timme. Annars hade vi blivit sittande på strandbanken.

Väl ute på havet fick vi en sydvästlig vind på 7-10 m/s. Efter hand vred vinden till mer syd. Det har blåst ganska mycket ute på Atlanten och det märktes på vågorna. Men efter några timmar kom man in i det hela och kunde njuta av seglingen. Till och med solen visade sig under några timmar.

Vi var framme i Deportivo de Rota strax efter 19. Efter en sträcka på 65 sjömil och en snittfart på 7,5 knop.

Som vanligt hade jag förberett ordentligt med fendrar och förtöjningstampar. Vi lägger till vid, vad vi trodde var, receptionsbryggan. Men lagom som vi fått alla tampar fastknutna kom en tjej springande och skrek att där kan ni inte ligga. Det är för katamaranen! “Jaha, men vi ska ju bara checka in” svarade jag. Nej nej det gick inte vi var tvungna att flytta 20 meter runt en hörna och lägga oss på tankbryggan, som tydligen även var receptionsbrygga. Lagom som vi flyttat från bryggan kom katamaranen. Det var färjan som går mellan Rota och Cadiz. Då förstod vi varför hon var lite hysterisk.

Nåväl, vi lade till för andra gången. Det gick inte fullt lika bra som första tilläggningen. Tamparna var inte i samma fina ordning. Men efter lite stress och bök och stök så låg båten fastknuten igen. Jag tar båtpärmen och knatar iväg till receptionen för att checka in och fick vår plats anvisad. F17. Jag får en hamnskiss och flickan i receptionen pekar ut var nr 17 är . Glad ihågen tillbaka till båten, kastar loss och förflyttar oss ca 150 m till F17. Men vad i hela friden! Den platsen är spärrad av vår blivande granne med en tamp tvärs över hamnplatsen. Jaha, vad gör vi nu???? Då kommer ett äldre par på bryggan och undrar var vi ska ligga. “Nr 17” gastar jag och de pekar på platsen bredvid den spärrade. Himla tur att de dök upp.
Så efter tre tilläggningar i samma hamn kan vi pusta ut och börja med middagen.

I morgon blir det rundtur i Rota. Men först ska vi sova. Vi känner oss lite slitna efter 12 timmar i fullfart.