På torsdags eftermiddagen blir vi hämtade av en god vän, vi skall bo hos dem i två nätter. De bor i en liten by ca 1 timmes bilfärd i från Gosport. Det tar en stund att vänja sig vid vänstertrafiken man sitter med hjärtat i halsgropen större delen av tiden bara för att allt blir så bakvänt.

De är ganska fascinerande dessa små engelska byar. Det finns egentligen ingenting mer än bostadshus, något stall, en bondgård och en pub. Behöver man handla/besöka läkare/gå till skolan/jobba så får man åka bil i ca en halvtimme. Och vilka vägar de har! Otroligt charmiga, kantade av gröna häckar och en massa träd, på många ställen kör man igenom gröna tunnlar. Men man är ju inte ensam på dessa smala vägar! Hade man kört en Smart car, hade det kanske varit gott om plats. Man får dra till sig axlarna mer än en gång. Jag är glad att jag slipper köra!

Kommer ni ihåg serien Hem till byn eller var det Hem till gården? En serie om livet i en liten by på engelska landsbygden. Jag kan du meddela att serien inte kan vara speciellt uppdiktat. Livet ÄR så i de engelska byarna.

Midsommarafton bjöd jag och Jonas på svensk midsommarlunch. Matjes, div inlagda sillar, nypotatis och köttbullar. Öl och snaps. Det blev väldigt uppskattat även om de smakade väldigt försiktigt på sillen till en början.
På kvällen var det avslutning på någon hästkapplöpning inte så långt från byn, och denna kapplöpning avslutas alltid med ett fyrverkeri. Så vi hoppade in i bilen och körde ca en halvmil för att se på ett detta! Det var fantastiskt. Nog ett av de häftigaste jag har sett. Men det kändes lite töntigt att sätta sig i bilen för att åka och titta på fyrverkeri. Nu har jag iallafall sett en smily-gubbe på himlavalvet. Imponerande vad de kan få till det.