De tre senaste nätterna har vi tillbringat på ankarplatser som vi för några år sedan inte ens hade funderst över. De har varit öppna för alla vindar utom rakt östliga. Sandbottnar med bra fäste, byar eller samhällen vid stranden och inga andra båtar.
Svaga vindar på dagen och helt vindstilla på natten. Vi har sovit som stockar. Vaknar på morgonen och kan ta ett dopp, precis som vi är skapta, frukost och sedan lyfter vi ankaret för att motorera till nästa destination, några timmar bort. Enda smolket i bägaren är att vinden är för svag för att segla i.
Nu har vi nått vår vinterdestinstion. Men vi ankrade utanför pirarmarna för att njuta en sista natt och morgon i ”splendid isolation”
IN ENGLISH
Three nights in a row we have anchored in placed that we for a couple of years ago wouldn’t even have considerated as possible ancharages. They have been open for winds from all directions except the east. Still we have hade close to a village or city.
And we have had just marvellous evenings and nights. Light winds during the day that has completely died out during the night. Sleept like a baby, woken up to a completely flat water. No one around, allowing you to take a morning swim as God created you.
Then breakfast, lifting the anchor and, sadly/unfortunatelly, motoring away to the next destination. it would have been nicer to sail away….
This afternoon we arrived to our winter harbour, but we are on anchor outside the harbour to fully enjoy the last night in splendid isolation.
