Läran om metaller. Ganska bra att ha lite kunskap om, iallafall när man är i marin miljö.

Även om det är en plastbåt vi har så har vi dessutom en mängd olika metaller.
Mantåget är i rostfritt, ankare och kätting är galvaniserat stål, masten i aluminium, schacklar i rostfritt, propeller i brons, skrovgenomförningarna i brons.
Vissa av dessa metaller är mer känsliga än andra för kontakt med andra metaller. Ju mer uppblandad metallen är, desto känsligare. Därför måste man alltid tänka sig för när man monterar något i metall, eller applicerar bottenfärg.
Bottenfärg?? Jo, den innehåller ibland koppar och det funkar inte tillsammans med aluminium t.ex
Här är kompisens aluminium propeller, som han för drygt ett halvår sedan målade med en bottenfärg innehållande koppar.

Vi har en däcksborste som vi skrubbar däcket med, skaftet är av aluminium och vi förvarar borsten på akterdäck under rostfria rör som jollen vilar på. Upptäckte härom dagen att det inte var så smart. När jag kopplade vattenslangen till skaftet så blev jag duschad. Först beroende på att en packning var kass, men även efter bytet. Tittade lite nogrannare på skaftet, det var fullt av små knappnåls stora hål som vattnet sprutade ut från. Nu var det iofs bara skönt med en dusch, men inte bra alls.

Vi har ett extra ankare i galvat stål, i en av luckorna på däck. I samma utrymme förvarade vi även en stävstege av rostfritt stål. Ingen bra kombination det heller. Nu var det ”bara” ytskiktet på ankaret som råkade illa ut, men eftersom båda prylarna är sådana som vi kanske använder vart annat år, så hade det kunna gå illa för ankaret.

Masten som är av aluminium har en mängd olika beslag monterade men här är det ingen direktkontakt mellan de olika metallerna. De separeras med plast distanser.

De gamla solpanelerna har fått fina aluminium ramar som gör att vi kan hänga panelerna på mantåget. Svetsaren var ombord och tog mått, kliade sig i huvudet, funderade, och kom tillbaka med ihopsvetsade ramar med plastbeslag att för att montera dem på mantåget. Han fick bakläxa, ramen vilade på det rostfria mantåget och så ville vi inte ha det. Tillbaka till verkstaden och montera dit distansklossar. Nu funkar det perfekt.

Men man kan få korrisions skador på metallen under vattnet utan att den har kontakt med annan metall. Så kallad elektrlys. Det råkar man framförallt utför när man ligger i marinor och elströmmen är dåligt jordad, om grannbåten har dålig jordning och om den är av stål eller plast. För att undvika detta på känsliga metallföremål under vattenytan (propeller, propellerskaft, bottengenomföringar) så monterar man offeranoder på skrovet i närheten av områden som behöver skydd. Offeranoden är tillverkad av zink och eftersom det är en mindre ädel metall än vad som använts i t.ex propellern så äts anoden upp först.

Inser nu att som båtmänniska måste man ha en mängd konstiga kunskaper….