Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#segling’

Långsamt långsamt började jag inse att oväsendet inte var en dröm. Det var verklighet. En motor brummar VÄLDIGT nära, det ropas och visslas. Men vad i hela fridensdar, det är mitt i natten och jag vill sova. Jonas som ligger ytterst gläntar på gardinerna för att se vad som står på. Plötsligt får han väldigt bråttom att få på sig shortsen, nedgångsluckan öppnas och jag sitter fortfarande väldigt yrvaken i sängen och undrar vad som händer.

Jo vi har lyckats ankra så att båten ligger ovanför fiskaren nät och han vill väldigt gärna plocka upp sitt nät. Det förstår vi mycket väl och snällt och lydigt flyttar vi båten ca 100 meter. Fiskaren är lycklig och vi fortfarande inte riktigt vakna undrandes vad som hände. Nåväl, vi skulle ju ändå upp, har en hyfsat lång etapp framför oss ca 50 nautiska mil till Marsala del Vallo.

Natten har vi alltså tillbringat utanför den lilla byn Porte Empledocle som är mest känd för den Turkiska Trappan. Dvs en kalkstensklippa som väder och vind har slipat i terasser så det ser ut som en trappa och Turkiska därför att en turkiska armada låg ankrade i lä bakom klippan vid något tillfälle för några hundra eller tusen år sedan. Men väder och vind måste ha erroderat denna klippa något alldeles enormt. I dag kan vi inte komma in i lä bakom den lilla klippan mycket beroende på att det är grunt. Men hur kunde en hel armada få lä där bakom. Överstiger vårt förstånd eller så är historien bara en skröna.

DSC_0152 DSC_0151

Vår natthamn och den idag ynkliga lilla klippan.

Vi får i oss frukost och sedan lättar vi ankare igen och styr kosan väster ut. Efter en ca en timme har vi så mycket vind att vi kan segla. Men inte tillräckligt mycket för att segla med de vanliga seglen. Nej stora gennackern skall hissas. Jag protesterar lite lagom mycket med motiveringen att ska vi verkligen hissa 167 kvm segel första gången vi seglar på 7 månader? Men mina argument håller inte. Seglet åker upp utan problem och vi får en av våra bättre seglingar. Vi susar fram i allt från 6 till 11 knops fart. Normal fart för oss är 5-7 knop.

IMG_5437

Solen strålar och vädret har för en gångsskull läst prognosen och allt stämmer. Vid 15-tiden skulle vinden öka, och det gjorde den. Fick lite Atlantenkänsla när jag låg i kojen och skulle vila en stund.

Vi kunde inte gå ini Marsla del Vallo, inte heller i Marsala, då vinden låg på rakt in på båda ankarplatserna. Att gå in i marina finns inte på kartan, när vi äntligen kommit iväg. Så vi bestämmer oss för att gå till Trapani istället. Slutdestinationen på Sicilien. Det är härifrån vi gör avstampet till Sardinien, ca 24 timmar bort.

Efter 10 timmars segling var vi framme i Trapani och kan lägga ankare nedanför det gamla fortet strax innan solen gick ned. Ankaret tog direkt och vi ligger lungt och tryggt. Vi låg på ungefär samma ställe i Augusti förra året så det känns lite hemtamt.

Vi spurtar lite på slutet. Vi är framme i Trapani efter ca 10 timmar och 78 nautiska mil.

DSC_0170

Längst till vänster är vindstyrka i knop och bredvid är farten, också i knop. Nästa visar från vilket håll vinden kommer.

Nu i vinter har vi bytt vår gamla energislukande kylkompressor på kökskylen, och vilken skillnad! Under natten till idag har vi gjort av med 45 Ah. Tidigare gjorde vi av med ungefär det dubbla. Vilket innebär att dieselgeneratorn inte behöver jobba så mycket. Nästan så att solpanelerna klarar av att ladda upp nattens förbrukning. Men eftersom vi skall segla och winshar och navigationsdator drar en hel del så fick dieslegeneratorn jobba medan vi käkade frukost.

Efter en middag bestående av seg rostbiff, rödvinssås och potatis o sellerimos så är det kojen som gäller. Har helt klart blivit friskluftförgiftad idag….

 

IN ENGLISH

Slowly, slowly, I began to realize that the noise was not a dream. It was reality. A motor hums very closely, someone was shouting and whistling. But what the …. , it’s the middle of the night and I want to sleep. Jonas opens the curtains to see what was going on. Suddenly he gets a great hurry to get on his shorts, hatch opened and I am still very dazed in bed and wonder what is happening.

Well, we have managed to anchor so the boat is laying above the fisherman’s nets, and he is very keen to pick up his fishingnet. We understand him and nicely and obediently, we move the boat about 100 meters. The fisherman is happy and we, still not really awake wondering what happened. Well, it was time to wake up any how, we have a fairly long passage in front of us about 50 nautical miles to Marsala del Vallo.

The night we spent iin the bay just outside the small village of Porte Empledocle who is best known for the Turkish Steps. That is a limestone cliff that the weather has been cut in terraces so it looks like a staircase and Turkish because a Turkish armada was anchored in the lee behind the rock a few hundred or a thousand years ago. But the weather must have eroded this rock very much. Today we can not get behind the cliff to get shelter mainly because it is shallow. But how could an entire armada get shelter behind. Or maybe the story is just a tall tale.

DSC_0152 DSC_0151

Our night’s port and The Turkish Stairway

We got our brakefast and then we eased anchor again and head west. After about an hour, we have so much wind that we can sail. But not enough wind to sail with the usual sails. No big the genacker will be hoisted. I hade my doubts about hoisting the 1676 sqm big genacker as the first sail to be hoist after seven months in a marina. But my argument were not strong enough. The sail goes up without any problems and we got one of our best sail ever. We zooms in everything from 6 to 11 knots of speed. Normal momentum for us is 5-7 knots.

IMG_5437

The sun shines and the weather has for once read the forecast and everything is just so good. At 15 o’clock the wind would rise, and it did. Got some Atlantic Feeling when I lay in my bunk and tried to rest for a while.

We could not go to Marsla del Vallo, nor to Marsala, since the wind blew straight into the two anchorages. Going into the marina is not an option, when we finally have come off from one. So we decide to go to Trapani instead. The final destination in Sicily. It is from here that we will leave for Sardinia, about 24 hours away.

After 10 hours of sailing, we arrived in Trapani and dropped anchor just beneath the old fort just before the sun went down. The anchor got an instance grip and we are safe and sound. We were at about the same place in August last year, so it feels a bit homely.

We sprinting a little at the end. We have arrived in Trapani for about 10 hours and 78 nautical mil.

DSC_0170

At the far left is the wind speed in knots and the next move is, also in knots. Next shows from which direction the wind is coming.

 

This winter we have changed our old energy-guzzling cooling compressor on the kitchen fridge, and what a difference! During the last night, we have spent 45 Ah. Earlier we made spent about double. Which means that the diesel generator does not need to work so much. Almost so that the solar panels are able to load up the night’s consumption. But as we shall sail and winshes and navigation computer draws a lot we let the diesel gen work while we had breakfast.

After a dinner of a chewy Roast Beef, red wine sauce and potatoes and selleri puree, the bed is a very god option. Or infact the only options on how to spend the rest of this evening. Must have got to much fresh air today.

Annonser

Read Full Post »

Tanken var att lämna Grenada på nyårsdagens förmiddag för att gå upp till St Vincent & the Grenadines för snorkling och för att V skulle få se något annat än Prickly Bay och Grenada. Men Aeolius ville annorlunda. Han tog i ordentligt, så ordentligt att vi valde att stanna kvar några dygn till. Slutligen så beslöt vi oss för att gå, väderprognosen var hyfsad och vi skulle ju bara vara ute på öppet vatten i 4-5 timmar. Skeppsråd hölls och vi beslöt oss för att lämna.
Ojojoj vilken segling. Istället för en tuff bidevind (vinden in snett framifrån, nästan mitt i nosen) så fick vi vinden rakt emot oss och vi fick kryssa oss fram. Seglingen som är på ca 45 sjömil och brukar ta ca 6 timmar tog istället ca 10 timmar. Prylar som legat på samma ställe sedan 2010 och inte flyttat på sig under tidigare tuffa seglingar flög nu tvärs över båten. Badstegen hoppade av ett av fästen och hängde och dinglade i vattnet. Kättingen i kättingboxen for omkring.

Så var vi då framme och ankaret skulle ner i vattnet. Vi fick ut ca 15 meter kätting sedan var det tvärstopp. Vi bara tittade på varandra – Vad gör vi nu? Jo ankaret togs upp igen, Jonas lämnade över ratten till mig och sa att jag skulle köra runt en stor pråm som låg bredvid oss. V stod i fören och höll utkik. Det var ju mörkt ute och naturligtvis ingen måne. Jonas drog en djup suck och öppnade upp till kättingboxen längst fram i förpiken. Öppningen är ca 25×30 cm och där var han tvungen att tränga sig in, en arm och en axel gick bra. Så med en hand fick han vända på kättinghögen. Högen hade vält i den grova sjön och den änden som skulle matas ut låg underst. Inte konstigt att det blev tvärstopp.

Jag och V har det ganska lungt där vi i sakta mak tuffar runt pråmen. Plötsligt hojtar V till. –AKTA BOJEN!! Jag fick också syn på den ca 10 m bredvid båten. Lugnt tänkte jag. Men så fel jag hade. Båten drev mot bojen och plötsligt var bojen under båten. Snabbt slog jag av drivningen till propellern. Det räcker med kättingstrulet, vi ska inte behöva dyka under båten mitt i natten också. Vi drev vidare med strömmen och efter några otroligt långa sekunder pluppar det till på andra sidan båten. Bojen har inte fastnat. Vi var två som drog varsin lättnandes suck.
Så småningom fick vi ner ankaret och vi började förbereda middagen. Så kommer det in en katamaran. Lägger sitt ankare ca 30 m framför vårt ankare och båten stannar ca 50 m från oss. Alldeles för nära. Vi ropar upp dem på VHF:en. Inget svar. Flera gånger. Fortfarande inget svar. Jag hämtar då vår STORA ficklampa går upp på däck och blinkar på dem. Efter ett tag kommer en kille  ut på deras akterdäck och undrar vad vi vill. Jag som då får skrika i motvind lyckas inte göra mig hörd. Gör tecken med handen som om jag pratar i telefon. Men de fattar absolut ingenting. V försöker ta kort på dem, men som sagt det är mörkt, blåsigt och gungigt så bilderna blev bara skräp. På morgonen när vinden tog i lite extra mycket började de dragga. Men lyckades undvika att driva in i oss.

Efter lunch beslutar jag och V oss för att promenera upp på en av bergstopparna, ca 300 möh. Vi hittar en “rutt-beskrivning” och ger oss iväg. Vi får en underbar promenad upp längs berget och 2 timmar senare är vi tillbaka på båten igen.

DSC_0032 DSC_0022

DSC_0038

Skyltar finns det ibland ganska gott om. Och oftast läser man dem med ett stort leende.

DSC_0042 DSC_0043 (2)

DSC_0043 DSC_0055 (2)

Read Full Post »

Efter några veckor i Chania var det dags att röra på sig igen. Vi följer Kretas norra kust och går österut. Så småningom skall vi hamna i Agios Nikolaos marina.

Våra batterier är på upphällningen. Hälften av vår batteribank har redan kastats ut då de blev överhettade och hade problem med laddningen. Det ska bli spännande att se hur detta kommer att funka på ankarplatserna.

Första stoppen var i Rethymion, och som vanligt så finns det många sätt att stava ett ortsnamn på. Staden ligger ca 35 sjömil öster om Chania. Här har man byggt en ny stor marina, men tydligen är det ingen ordentlig ägare till hamnen. Man ligger fint vid pontonbryggor där det finns både el o vatten. Om man använder något av det så skall man gå till seglingsklubben och betala. Sedan får man knata tvärs över hela stan för att hitta Port Polis och få stämpel i DEKPAn och betala för övernattningen. Det är lite svårt att förstå varför man inte kan få fixa allt på ett o samma ställe.

Rethymion_20120926_522-

Port Polis här i Rethymion har sitt eget sätt att räkna dagar. Två datum = två dagar, oavsett om man har varit i hamnen 24 timmar eller inte. Försökte få tjejjen att ta reson, men gav upp. Det är ju trots allt bara fråga ca 100 SEK/dag.

Nästa dag kastade vi loss förtöjningarna och seglade till Mpali eller som vi säger Bali, jag var lite elak mot mina kompisar på Facebook och lade ut att vi seglar till Bali. Många önskade oss lycka till på den långa resan och varnade oss för pirater. Härligt med omtänksamma kompisar. När vi kom fram lade jag ut ett kort och sa att vi var framme efter en seglats på ca 3 timmar. Hoppas att ingen tog illa upp. Lite skoj måste man ju få ha.

Ormos Bali_20120926_549-Ormos Bali_20120926_548-

Det var skönt att få ligga för ankare igen och kunna bada när andan faller på, och det gör den ofta. Faller på alltså. Vi har väldigt varmt fortfarande, 28-32 grader i luften och inte så mycket vind. Då är det skönt med att ha nära till ett bad.

I Heraklion finns det en kille som har agenturen för Volvo Penta. När vi ändå seglade i närheten gick vi in i Heraklions hamn och lade till utanför hans verkstad. Vi ville att han skulle lyssna på motorn och kolla vad vi behöver göra. Mikalis, som han heter, är en mycket stilig man som sällan är smutsig av olja och alltid är välklädd. Får inte ihop det riktigt med motormekandet. Nåväl Mikalis är lite av Bosse Bildoktor. Han lyssnar ett tag, ställer några frågor och ställer en diagnos. Helt underbart. Motorn mår bra, vi behöver justera ventilerna och byta kamrem på stora motorn och på dieselgeneratorn har vi en bränslepump som läcker in diesel i oljan så den måste också åtgärdas. Inga större fel alltså vilket känns mycket skönt.

Vi ville inte stanna i Heraklions hamn utan fortsatte till ön Dia som ligger strax norr om staden. Ön är obebodd och väldigt karg. Inte ett träd så långt ögat når, men där emot mysiga små vikar.

Nisos Dia_20120927_561-
I viken vi valde visade det sig vara mycket fisk. Vilket gladde oss då det tyder på att fiskbeståndet är påväg att återhämta sig. Här har i många år varit väldigt ont om fisk pga stora trålare som tagit upp allt som funnits.

Men mitt kvällsdopp fick ett abrupt slut. Jag simmade runt båten i sakta mak, precis som jag brukar och när jag hade ca 5 m kvar till badstegen hör jag ett konstigt plaskande och vinande ljud. Tittar mig omkring och får syn på ett stort stim med småfisk som försöker undkomma en stor fisk genom att i princip simma ovanför vattenytan. Jösses den jagande fisken verkar stor hann jag tänka innan jag med något konstigt hopp lyckas förflytta mig 5 m och upp på stegen i en och samma rörelse. Jonas skrattade gott åt mig.

En våra absolut sämsta ankringar med lina i land gjorde vi här. Allt gick fel. Nej, inte riktigt allt, vi fick ingen lina i någon propeller som tur var men i princip allt annat. Det tog oss säkert 2 timmar in vi fått båten ankrad där vi ville och fått förtöjningslinan i land. Vi måste göra något åt lin-förvaringen ombord samt skaffa bättre flytlinor än den ynka tampen vi har i dag. Ett problem att lösa under vintern.

Två nätter senare seglar vi vidare till Elounda Bay som ligger strax norr om Aghios Nikolaus. En bukt som skyddas av öarna Spinalonga och Kolokytha.

Elounda_20120930_593-
Elounda Bay

Hela bukten mellan Elounda, Plaka och öarna är ca 5 m djup med sandbotten så det är bara att välja var man vill ligga. Tyvärr så är de omgivande bergen väldigt höga 300-1700 möh vilket gör att vid vissa vindriktningar får man kraftiga fallvindar. Dvs vinden accelererar ner för bergssidan och kan bli dubbel till tre dubbel i styrka jämfört med på andra sidan berget. Kan vara lite jobbigt om man inte har tagit hänsyn till detta när man ankrar. Det var inget vi drabbades av denna gången eftersom vi fick väldigt lugnt väder.

Seglingen från Dia till Elounda Bay blev en sådan där riktigt propaganda segling. Vind ca 10 m/s slör till halvvind och inga byar. Vågorna hade inte byggt upp så vi gick stadigt. Seglade alla 35 sjömilen med Gennackern och loggade runt 8 knop.
Fiskelinan var i som vanligt, vi hoppas ju alltid att det ska bli napp, men hittills har ingen fisk ens tittat på vår wobbler. Men nu var det något stort som tyckte wobblern var läcker. Jösses vad stirriga vi blev. Jonas började veva in linan och jag letade efter fiskekroken för att få upp fisken med. Ingen av oss tänkte på att släppa på seglet så att vi minskade farten, och fisken den släppte. Åh så besvikna vi blev, men det nappade iallafall!

Vi var 5 båtar som ankrade i närheten av varandra och vi kände alla båtarna, de var, liksom vi, på väg till Aghios Nikolaous för vinterhamn men passade på att njuta av några sista dagar i frihet.

Under tiden vi låg där inföll Kanelbullens dag. Självklart måste man bjuda sina icke svenska seglar kompisar (och Johan på¨Amber från Ljunghusen så klart) på denna svenska delikatess. Sagt o gjort i 30 gr värme började jag baka kanelbullar! Packade ner de fortfarande varma bullarna i plastpåsar och tog jollen och körde runt till båtarna och lämnade fikabröd. Det blev otroligt uppskattat.

Hur det fungerade med elen ombord? Absolut inga problem. Vi behövde inte gå upp i ottan för att köra dieselgeneratorn som vi fruktat. När solpanelerna började leverera ström vid 0730 på morgonen så laddade de så mycket att det räckte att starta generatorn som vanligt vid 9.30 tiden.

Ön Spinalonga besökte vi en förmiddag. Hela ön är ett gammalt venetianskt fort, byggt på 1500-talet. Men ön är nog mest känd för att ha huserat en relativt stor spetälskekoloni. Den var den sista i Europa när den stängdes på 1957.

Elounda_20120930_592-

Den lilla byn där de lepra sjuka bodde. Inte så långt från civilisationen egentligen men i verkligheten hade lika gärna kunna bott på månen.

Elounda_20120930_603- Elounda_20120930_604-Elounda_20120930_605-
Lite prov på Venetiansk byggnadskonst

Normala männskor köper en biljett till en av tur-båtarna som går till Spinalonga. Men vi är ju inte så normala. Så vi tog vår dinge och körde dit, ca 1 sjömil. Folk tittade lite konstigt på oss när vi kom. Kan inte alls förstå det……..

Elounda_20120930_579-
Kajen på Spinalonga där vi trängde oss in med jollen

Read Full Post »