Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#kaffe’

Kaffe – Coffe

Ombord på Lady Annila är kaffe viktigt. Vi dricker inte så många koppar om dagen längre men de vi dricker är viktiga. Nästan heliga.

Förr när man jobbade så hade man alltid en kopp bredvid sig. Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle funka ute på havet. Operation nedtrappning började. Det tog sin tid och nu är vi nere i ca 2 koppar per person och dag.

Bryggkaffe, espresso eller presso kaffe serveras. Om vi inte hittar malt kaffe i rätt grovlek, så köper vi hela bönor och maler i vår gamla hederliga kaffekvarn. Det blir ganska grovt, kokmalet, och passar perfekt till vår Presso. Efter maten kan det ibland vara gott med en espresso. Stora maskinen är lite strömslukande så om det bara är maken som vill ha, så görs espresson i den lilla perkulatorn. Men oftast är det vanligt hederligt bryggkaffe som gäller. 

Den enda varianten vi inte har ombord, tror jag, är en nespresso maskin. Förstår inte riktigt vitsen med den. Det går ju en ofantlig massa ”cups” till en ordentlig kopp till frukost.

Men vi fick lite panik för ett tag sedan när våra Melitta filter var på upphällningen och vi inte hittade några i affären. Kompisen försökte skicka ner ett paket som brev. Det kom aldrig fram … Som tur var hade vi besökare på väg ner till oss här på Sicilien som fick ta med sig en laddning. Men å andra sidsn hade det inte varit hela världen, presso bryggaren funkar perfekt utan filter.

   
 
IN ENGLISH

Aboard the Lady Annila coffee is important. We do not drink as many cups a day as we used to do but those we drink is important. Almost sacred.

In the past, when at  work as it  was always a cup beside me on the desk. We realized pretty quickly that it would not work out at sea. Operation de-coffination began. It took some time and now we are down to about 2 cups per person per day.
Filter coffee, espresso, or presso coffee is served. If we do not find grinded coffee in the right quality,  we buy whole beans and grind in our old-fashioned coffee grinder. It gets pretty rough, as the old fashin boiling version, and fits perfectly with our Presso. After dinner,  sometimes an espresso is nice. Large machine uses quite a bit of power and if it is only my Dear Husband that fancy an espresso, the small  perkulator is perfect. But usually it is common  brewed coffee that apply.

The only version we have don’t have on board, I think, is a Nespresso machine. Do not quite understand the point of it. It is all an immense mass of the ”cups” to a proper cup for breakfast.

But we got a little panic when our Melitta filter was running out and we did not find any in the store. A friend of ours tried to send down a some using the snail mail. This was in october/november it has still not never arrived (april).. Luckily we had visitors coming to us here in Sicily who could bring some. But on the other side, it wouldn’t hav bern a big deal if we hade ran out of filter.  The presso  works perfectly without filters.

Annonser

Read Full Post »

Om ni bilade genom Tyskland för sisådär 20-25 år sedan kanske ni kommer ihåg hur kaffet smakade som man blev serverad längs Autobahn. Lite blaskigt med plåtsmak. Precis så smakar kaffet man köper i mataffären här i Kroatien. Oavsett vilken sort man köper. En österrikare vi träffade i en hamn för några dagar sedan sa att man skulle köpa kaffet i speciella kaffebutiker, så det var ett av uppdragen i Trogir innan vi seglade vidare med Erik o Charlie. Men Erik orkade inte leta så han frågade kyparen på vår lunchrestaurang vilket resulterade i att vi fick köpa 5 kg hela bönor av restaurangen. Italienska bönor. Så det var bara att leta reda på vår kaffekvarn och vår presso-bryggare ombord och ujujujuj vilket kaffe det blev. Tar visserligen en stund att tillaga men det är det värt.

Närmsta veckan skulle vi nu segla med Erik o Charlie. Vädergubbarna har spått lite halvdant väder med en massa regn och i vissa områden även en massa blåst. Vi valde att gå norrut i de sydliga vindarna och vi valde rätt för en gång skull. Vi fick kanonväder hela veckan. Men i Sverige rapporterades det tydligen om århundradets oväder i Kroatien så vi fick en del oroliga samtal. Men som sagt, inget urdåligt väder där vi var.

Vi hade tänkt att ligga kvar för ankare utanför Trogir och gå vidare nästa dag, men då de ville ha betalt för att vi låg för ankare på denna inte så speciellt skyddade ankarplats valde vi att gå vidare. Så första natten blev en liten vik strax norr om Trogir.

Dagen därpå strålande sol, lagom med vind akter ifrån gjorde att vi fick en mycket fin segling till Sibenik. Vi kunde till och med hissa stora Genackern. Som vanligt med en del bry innan den var på plats.

Snö på kreta Snö på kreta

När man seglar in i Sibenik så seglar är första passagen en smal kanal. Charlie förstod inte riktigt att jag tyckte att kanalen var smal, det var ju gott om plats. Men när vi kom fram till Sibenik och hon såg det stora kryssningsfartyget som låg där förstod hon. Hade vi mött det i kanalen hade det inte varit många meter kvar åt oss.

 

Snö på kreta

Även Sibenik är en stad som finns med på UNESCOs världsarvslista. Men Trogir och Dubrovnik är finare. Här är de flesta husen ganska slitna. Men de har en otroligt vacker katedral St. Jacobs kyrka. Här har verkligen stenhuggarna fått jobba för lönen. Dels så är stenskivorna i taket gjorda så att de hakar i varandra och sitter på plats utan någon cement.

Snö på kreta

Utsidan är smyckad med ansikten av Sibenik invånare från 1400-talet när katedralen byggdes.

Snö på kreta

 

 

Snö på kreta

Någonstans har jag läst, att det är 71 figurer och att det är de som inte ville bidra med medel till kyrkbygget. Effekten blev kanske inte som man tänkt. Då var det säkert en nesa att stolsera med sin nuna på kyrkan, men idag så är det ju dessa personer man ser och beundrar. Inte dom som skänkte pengarna.

Huvudingången till kyrkan.

Snö på kretaSnö på kreta Snö på kreta

 

 

 

 

Vi hittade en gammal klosterträdgård oxå, fast den var nyrenoverad. Vacker och en skön oas ändå.

Snö på kreta

Undertiden som vi roade oss med seightseeing så mekade Jonas med dieselgeneratorn som uppförde sig konstigt. Men efter att ha spänt en rem så jobbar den glatt vidare.

Under natten började det blåsa från sydväst och vår plats vid stadskajen blev ordentligt obekväm, vilket gjorde att vi kastade loss några timmar tidigare än planerat och tog fjorden upp mot Skradin och Krka naturreservervat för att titta på vattanfallen vid Skradin Buk.

Snö på kreta

Det var ganska höga berg runt Skradin och vi fick ordentliga fallvindar vilket gjorde att Jonas stannade kvar som båtvakt. Vi andra tog båttaxin upp till vattenfallen. Vilket ställe! Helt fantastiskt. jag tog ca 100 bilder och filmer när vi var där uppe här kommer ett urval.

Snö på kreta Snö på kreta

De nedre fallen, och för att komma vidare följde man en byggd led i ca 2 km genom skogen över bäckar och fall.

Snö på kreta Snö på kreta

Snö på kreta

Små vattenfall och stora vattenfall.

Trötta och upplevelse nöjda tog vi oss tillbaka till båten och åkte tillbaka en bit i fjorden för att förtöja vid en restaurangbrygga och äta middag. Det blev ett äventyr. För första gången fick vi en lina in i propellern. Tack vare en “hjälpsam” marinero. som tur var fick vi båten på plats vid bryggan innan linan fastnade. Ägaren till restaurangen kom, såg bekymrad ut och började ringa, samtidigt bytte Erik om till badbyxor och hoppade i vattnet och löste problemet. Restaurangägaren såg lättad ut att vi inte ställde till med herrans liv.

Snö på kreta

En vecka går fort och några ankarvikar senare var det dags att gå tillbaka till Trogir och släppa av Erik o Charlie. Tack goa vänner för en härlig vecka med många skratt och upplevelser.

Fast killarna var ju tvungna att roa sig även i ankarviken.

Snö på kreta

Radiostyra motorbåtar…….

Read Full Post »