Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hike’

“Wow, har ni gått hela vägen till Shirley Heights! Då förstår jag varför ni ser så trötta ut. Men, vilken väg gick ni? Jasså Jones stig. Aha. Gick ni förbi gravplatserna? Nähä, men det var nog tur det. Vi den tiden som ni skulle ha kommit dit brukar det spöka där.”

Servitrisen på pizzerian där vi vilade våra trötta ben och intog vår middag var verkligen imponerad över vår promenad och vi kände oss ännu mer nöjda med oss själva. När hon dessutom pratade om spöken, barnspöken, blev vi glada att vi valde bort den delen av hiken.

Vi, dvs jag, Jonas, Rickard, Kay och vovven Murray har pratat i några dagar om att gå upp till Shirley Heights så snart Jonas känner sig bättre, och i går bestämde sig Jonas för att han var bättre. Vilket även var sant. Han rör sig som en prima ballerina. Vi hade tänkt att börja vår hike strax efter lunch, men vädret ville annorlunda. Regnbyarna låg som på ett pärlband in från Atlanten och över Antigua så vi kom inte iväg förrän strax före 1630.

Vi förtöjde dinghen vid Roxys Bar och Café på Galaeon Beach, precis bredvid det stora ankaret som är ett av många här i Freeman Bay/English Harbour. Reliker från de gamla segelfartygen. Men väldigt vackra.

IMG_2269

Så kom vi då till första stigvalet,

IMG_2271

Vi tittade på stigen bredvid skylten. Den gick i princip rakt uppåt, och då sträckan bara var knappt 1 km så insåg vi att den gick raka vägen till Shirley Heights dvs bara brant uppåt hela vägen. Nej det kände vi inte för, så vi fortsatte på vägen. Så dök nästa skylt upp

IMG_2272

Jones stig. Den lät ju mycket trevligare och så lite olika sevärdheter på vägen. Stigen bredvid skylten var bred och slät och gick inte speciellt brant uppåt. Den tar vi!

Första delen var av stigen gick i en gammal flodfåra. I början väldigt slät och fin och lätt promenerad, men allteftersom blev det mer och fler stenar och klippblock att klättra över. Lilla Murray såg förtvivlad ut några gånger när han inte förstod hur han skulle komma fram. Så lyfte någon upp honom och han travade glatt vidare.

IMG_2273 IMG_2277

Vi skojade om att det tydligen fanns kannibaler här när vi hittade ett gäng väl avgnagda ben

IMG_2275

men vi hittade rester av käkbenet en bit ifrån och insåg att det nog var en get som fått sätta livet till.

Så småningom kom vi fram till en hög mur bredvid flodforan och floden var borta, kvar var en prydligt stenlagd gång. Aha, cisternen. Men det var nog bara en del av den.

IMG_2278

När stigen strax efteråt delade sig hade någon hade satt upp en vägvisare. Ena pilen visade uppåt och inåt skogen, Woodland, och den andra pekade neråt Gravesite. Då vi inte hade någon karta över området så visste vi inte om Gravesiten var en återvändsgränd eller inte och eftersom vi hade lite tidspress, solnedgång och mörker, vågade vi inte chansa på att gå den vägen. Det blev alltså Woodland. Stigen snirklade och kringelkrokade sig fram mellan träden, ibland var stigen stenkantad och ibland fick vi gå efter markeringar på träden för att hitta rätt. Bara på ett fåtal ställen blev stigen brant och man insåg att man gick uppåt. En ganska trevlig promenad med andra ord. Dock väldigt väldigt varm eftersom det var vindstilla mellan träden.

IMG_2279

Så öppnades en glänta med en liten utkiksplats upp. Jösses vad högt upp vi kommit.

IMG_2281

Det växta ganska mycket, vag jag tror är, Agave inne bland träden och i en glänta hittade vi denna enormt stora

IMG_2282

Richard berättade att de växte under många många år. Så skjuter ett blomskott upp i mitten och när den blommat färdigt dör hela plantan.

IMG_2296 IMG_2297

Väl framme, innan solen hade gått ner, belönades vi med en underbar vy över English Harbour i mitten med Falmouth Bay i bakgrunden och Freeman Bay i förgrunden. Hela området ingår i Nelson Dockyard Nature Reserv.

IMG_2290

Vi hade tänkt belöna oss själva med en taxiresa ner till stranden där jollen ligger och väntar på oss. Men där fanns inte en enda bil att uppbringa. Så vi fick ta apostlahästarna tillbaka också. Denna gången tog vi bilvägen, enklare att gå om det skulle hinna bli mörkt.

Kvällen avslutades på en pizzeria med trä eldad pizzaugn. Gissa om det var gott med en (eller två) kalla öl och en flaska med vatten till pizzan som var helt OK.

Så satt jag då i sittbrunnen när vi kom hem och skrev ihop ett inlägg till bloggen. Jag använde mig av iPhonen och en app som publicerar direkt till min blogg. Tanken var att jag enklare skulle kunna lägga upp bilderna. Men si det ville sig inte riktigt. Internetuppkopplingen var för trött för bilderna och när jag tagit bort dem igen, skrivit om inlägget och trycker på publicera, så försvinner hela inlägget. Grrrrr

Ja just det, barnspökena. Jag har försökt få fram belägg för vad servitrisen sa, men inte hittat något om det på nätet. Inte hittat något alls om begravningsplatsen. Men enligt servitrisen så var det en mässlingsepidemi som skördade många offer. De barnen begravdes på gravplatsen och några av barnen lär gå igen. Men det hela kittlar min nyfikenhet och kanske att vi går dit innan vi lämnar området.

Annonser

Read Full Post »

Tanken var att lämna Grenada på nyårsdagens förmiddag för att gå upp till St Vincent & the Grenadines för snorkling och för att V skulle få se något annat än Prickly Bay och Grenada. Men Aeolius ville annorlunda. Han tog i ordentligt, så ordentligt att vi valde att stanna kvar några dygn till. Slutligen så beslöt vi oss för att gå, väderprognosen var hyfsad och vi skulle ju bara vara ute på öppet vatten i 4-5 timmar. Skeppsråd hölls och vi beslöt oss för att lämna.
Ojojoj vilken segling. Istället för en tuff bidevind (vinden in snett framifrån, nästan mitt i nosen) så fick vi vinden rakt emot oss och vi fick kryssa oss fram. Seglingen som är på ca 45 sjömil och brukar ta ca 6 timmar tog istället ca 10 timmar. Prylar som legat på samma ställe sedan 2010 och inte flyttat på sig under tidigare tuffa seglingar flög nu tvärs över båten. Badstegen hoppade av ett av fästen och hängde och dinglade i vattnet. Kättingen i kättingboxen for omkring.

Så var vi då framme och ankaret skulle ner i vattnet. Vi fick ut ca 15 meter kätting sedan var det tvärstopp. Vi bara tittade på varandra – Vad gör vi nu? Jo ankaret togs upp igen, Jonas lämnade över ratten till mig och sa att jag skulle köra runt en stor pråm som låg bredvid oss. V stod i fören och höll utkik. Det var ju mörkt ute och naturligtvis ingen måne. Jonas drog en djup suck och öppnade upp till kättingboxen längst fram i förpiken. Öppningen är ca 25×30 cm och där var han tvungen att tränga sig in, en arm och en axel gick bra. Så med en hand fick han vända på kättinghögen. Högen hade vält i den grova sjön och den änden som skulle matas ut låg underst. Inte konstigt att det blev tvärstopp.

Jag och V har det ganska lungt där vi i sakta mak tuffar runt pråmen. Plötsligt hojtar V till. –AKTA BOJEN!! Jag fick också syn på den ca 10 m bredvid båten. Lugnt tänkte jag. Men så fel jag hade. Båten drev mot bojen och plötsligt var bojen under båten. Snabbt slog jag av drivningen till propellern. Det räcker med kättingstrulet, vi ska inte behöva dyka under båten mitt i natten också. Vi drev vidare med strömmen och efter några otroligt långa sekunder pluppar det till på andra sidan båten. Bojen har inte fastnat. Vi var två som drog varsin lättnandes suck.
Så småningom fick vi ner ankaret och vi började förbereda middagen. Så kommer det in en katamaran. Lägger sitt ankare ca 30 m framför vårt ankare och båten stannar ca 50 m från oss. Alldeles för nära. Vi ropar upp dem på VHF:en. Inget svar. Flera gånger. Fortfarande inget svar. Jag hämtar då vår STORA ficklampa går upp på däck och blinkar på dem. Efter ett tag kommer en kille  ut på deras akterdäck och undrar vad vi vill. Jag som då får skrika i motvind lyckas inte göra mig hörd. Gör tecken med handen som om jag pratar i telefon. Men de fattar absolut ingenting. V försöker ta kort på dem, men som sagt det är mörkt, blåsigt och gungigt så bilderna blev bara skräp. På morgonen när vinden tog i lite extra mycket började de dragga. Men lyckades undvika att driva in i oss.

Efter lunch beslutar jag och V oss för att promenera upp på en av bergstopparna, ca 300 möh. Vi hittar en “rutt-beskrivning” och ger oss iväg. Vi får en underbar promenad upp längs berget och 2 timmar senare är vi tillbaka på båten igen.

DSC_0032 DSC_0022

DSC_0038

Skyltar finns det ibland ganska gott om. Och oftast läser man dem med ett stort leende.

DSC_0042 DSC_0043 (2)

DSC_0043 DSC_0055 (2)

Read Full Post »

Ut i naturen

Idag strålade solen från en nästan molnfri himmel och det var varmt och skönt. Väderprognosen sa soligt hela dagen. Så vi packade en liten matsäck, vars 2 mackor, 1 äpple och vatten. Snörade på oss vandrarkängorna och tog bilen bort till Elounda och körde över ett litet smalt näs till en ö som ligger strax utanför. Det är den ön som bildar Elounda Bay. Vår promenad är den vita linjen.

Karta

Utsikten var fantastisk trots att vi inte var så högt upp, ca 100 möh. Långt bort i bakgrunden ligger Aghios Nikolaos.

IMG_0403 IMG_0406

 

Promenaden började lovande för mig som har kondition lika med noll. En grusväg som följde kusten och med en liten lagom backe som höll på att knäcka mig totalt. Men skam den som ger sig. Jonas hade bestämt att vi skulle gå till en liten kyrka som låg ca 3 km bort, det var väl inte så farligt tyckte jag och ökade takten i en liten nedförsbacke. Strax så övergick den behagliga grusvägen till en smal, slingrande, stenig och bergig stig. Att kasta in handduken och vända om lockade men ändå inte. Det var ju attan om man inte skulle orka med en 3 km promenad.

IMG_0407

Men humöret var strax på topp igen. Anemonerna har slagit ut. Dvs det mest påtagliga beviset på att våren är här.

IMG_0405

Det var frestande att plocka en bukett, men de hade nog inte klarat sig tills vi var tillbaka på båten igen. Så de fick stå kvar för att glädja någon annan.

Vi fick lön för mödan när vi kom fram till den lilla kyrkan, som såg relativt nybyggd ut.

IMG_0408

Matsäcken plockades fram. Åååh vad det var gott med ost-o-skink macka och vatten.

Kyrkan var öppen, eller i varje fall olåst så vi tittade in. Där var väldigt fint i all sin enkelhet. Men jag hoppas att prästen får åka båt hit…….

IMG_0410

Sedan gick vi samma väg tillbaka, det var lite värre för nu var benen fulla med mjölksyra, med det var liksom bara att bita ihop och knata vidare.

IMG_2549

Vi mötte en fårhjord och de hade massor av små killingar.

IMG_0412

När vi hade ca 2 km kvar till bilen, började det regna lite lätt för att efter en stund gå över i en riktig åskskur. Tur att det iallafall var varmt i luften för vi blev riktigt genomblöta.

En öl och varsin macka när vi kom tillbaka till båten satt helt rätt.

Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen. Beach 2013 fighten har börjat!

Read Full Post »