Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grenada’

Överallt nu är det precis som i Sverige, juldekorerat och julmusiken sprutar ut ur varje tillgänglig högtalare. Inte så stor skillnad var i världen man är verkar det som. I Singapore som vi var i november för en herrans massa år sedan var det likadant. Fast där tog de frigolitskivor till hjälp och ändrade utseendet helt och hållet på en del hus. Andra fick ny fasad efter mörkrets inbrott då jul-fasadbelysningen tändes. Det hände att vi gick fel….

Men nu är vi ju på Grendada och inte i Singapore. Här är omvälvningarna inte så stora.

Julbazaren hölls på ett av hotellen här i närheten. True Blue Bay Resort och Marina. Ett helt underbart ställe.

DSC_0012  DSC_0013

Karibien i ett nötskal med färgglada hus, trevlig personal, massor av växter och restaurang byggd ut över vattnet.

Nåväl, jag och Jonas och besättningen på Orion 1 (en Amel Maramu från UK) stämde träff på den nyöppnade restaurangen Timber och sedan promenerade vi ca 2 km till True Blue Bay Resort. Lite spännande skulle mitt högerben orka med. Det var absolut inga problem att gå, riktigt skönt att äntligen kunna röra på sig igen utan att halta och gå med myrsteg. (Kan det vara så att Chikengunyan är över???)

På Resorten hade man plockat undan allt “restaurangit” utan barerna! och istället möblerat med bord som lokala affärer och konstnärer fick använda för att saluföra sina prylar. Så mycket fint och så mycket som man inte behöver. Att tillverka smycken här helt klart en populär sysselsättning. cirka hälften av borden utgjordes av egentillverkade smycken. En del otroligt avancerade och av utbildade silversmeder och andra som köpt ett gäng pärlor och komponerat armband örhängen mm. mm.

DSC_0010

Vi gick en runda konstaterade att det vi kunde tänka oss att köpa var en snäcka dekorerad med Zwarovski diamanter som såg ut som en julgran. Ta en spiralformad snäcka såga bort allt utan ca 1 cm på var sida om toppen och resultat ser ut som en gran. Hur fiffigt som helst. Men vi har ju ingen gran att hänga den i. Så vi avstod.

Hittade våra kompisar i baren och gjorde dem sällskap där istället, inmundingande lokalbryggt öl. Påminde väldigt mycket om engelskt färskt öl, Ale. Lite grumligt, svag kolsyrat, mycket smak.

DSC_0016

Vi avslutade med att gå tillbaka till den nyöppnade restaurangen Timbers och åt lunch.

Timbers1 Timbers2

(Bilderna har jag lånat från deras Facebook sida, deras web är inte klar än)

Därefter blev det ett dopp i böljan den blå och en lugn eftermiddag o kväll i sittbrunnen med varsin bok.

Annonser

Read Full Post »

Som vanligt stressigt sista dagen innan avfärd. Egna halvfärdiga projekt att avsluta och jaga hantverkare för att avsluta deras halvfärdiga projekt eller för att få lämna över betalning.

När man lämnar ett land måste man dessutom checka ut, dvs få OK från Immigrationsmyndigheten och Tullen att lämna landet och få papper på det, som vi skall lämna på nya stället. I Trinidad är det lite jobbigt, då tjänstemännen är så trista att ha med att göra. Man får t.ex inte komma till Immigration med ett plagg utan ärmar. Blev utkastad när vi skulle förnya vårt visum för en månad sedan. Så nu har jag en sjal med mig att drapera över axlarna. Denna gång fick jag inte ens kliva innanför dörren utan att ha täckt axlarna. Tittade på klädseln på övriga där inne. En tjej hade t-shirt med ärmar och ett par shorts som slutade innan rumpan slutade men det var helt OK??? Att tjänstemännen dessutom är tjänstemän i uniform och med makt är inget de undlåter en att veta. Vad de inte fattar är, att om vi inte kommer till Chaguaramas så har de inget jobb!!

Tillslut var allt fixat och vi kunde kasta loss. Liten tår i ögat när så många stod på bryggan och vinkade hejdå. Vi har trots allt levt ganska nära varandra i 4 månaders tid.

Vi hade planerat att komma iväg vid 16 tiden, bara 2 timmar försenade kom vi iväg. Seglade verkligen in i solnedgången. Gud så skönt det var att känna lite gung under fötterna igen och en lätt bris som fläktade.

Middagen tillagades och åts i sittbrunnen medan motor och segel förde oss närmare målet.
Vi hade väldigt svaga vindar, 5-6 m/s (10 knop) och vattnet var nästan spegelblankt. Helt otroligt att Atlanten kan vara så stilla. Något vi inte har upplevt tidigare.

Fullmånen lös på oss hela natten och gjorde att det var skymning hela resan. Dvs inte så kolsvart som det blir utan måne. Nattpassen under sådana här omständigheter är en lisa för själen. Man får tid att bara vara, låta tankarna fara fritt eller inte tänka alls.

13 timmar senare var vi framme på Grenada. Hittade en ankarplats, stängde av motorn och det blev helt tyst. Inte ett ljud hördes, inga bilar, inga maskiner inget prat bara tyst. Helt fantastiskt, men så sprakade VHF nätet igång så var den tystnaden borta.
Vi åkte in till Immigration and Customs för att checka in. När vi kommer in möts vi av en leende kille som önskar oss välkomna till Grenada och undrar om vi varit där tidigare, blir uppriktigt glad när vi säger att det är 3 eller 4 gången vi är där. Så tittar han på oss lite mer ingående, kollar båtnamnet och säger att han känner igen oss.
Medan jag fixar med papper och grejer så småpratar Jonas med killen som säger att “om inte ni kommer hit så har jag inget jobb. Självklart att jag ser till att ni vill komma hit då.” Precis så enkelt är det.

Helgen förflöt väldigt lugnt, lördagen för att sova i kapp. Siesta i sittbrunnen är inte fel. Söndagen för att det var söndag.

Nu känner vi att livsandarna börjar återkomma igen!

Read Full Post »