Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#storkar’

På 1800-talet fanns det en stor stam av storkar i Sverige, men då man på 1850-talet började att förändra jordbruket och dika ut våtmarkerna så försvann storkarna successivt. 1954 häckade det sista storkparet i Skåne och Sverige.
1989 Startade ett projekt att få tillbaka Storkarna till Sverige och det pågår fortfarande. http://www.storkprojektet.se/. Storkarna finns framför allt i södra Sverige och är här under sommarmånaderna för att under vintern flytta till varmare breddgrader.

Storkarna är omnämnda i många sägner och myter och har sin sjlälvklara plats i folktron. Man har alltid ansett att Storken är en nyttig fågel som bl a skyddar huset den byggt sitt bo på från eldfara.

En vanlig myt i Västeuropa var att bebisarna levererades till hemmet av en stork som bar bebisen i sin näbb. Det var egentligen ett sätt att slippa berätta för sina barn om sex och fortplantning. Lite grand som Blommor och Bin. En del barn som när de föds har födelsemärken i pannan och nacken, säger man nog fortfarande har de har “Storkbett”, dvs märken efter storkens näbb när de levererade bebsien

Storken var även en symbol för lycka och välgång under 1800-talet.

Här i Portugal är man också rädd om och månar om sina storkar och de ställen där storkarna byggt sina bon blir fridlysta sålänge det finns ett bo. Oavsett om det är bebott eller inte. Storkarna bygger gärna sina bon på en stolpe, skorsten, hög stolpe eller något annat högt. Det gör att man idag kan se nybggen med en gammal fabriksskorsten, ni vet en sådan där rund, byggd av tegel, snyggt och prydligt inbäddad i det nya  huset. Högst upp tronar ett storkbo. Kraftledningsstolpar förses ofta med små plattformar som storkarna kan bygga sina bon på.

I år är det nog en stork-boom. Här finns mängder. När vi körde tillbaka till båten efter besöket i Monchique stannade vi vid en bensinstation, där var det ett 10-tal bon inom en ganska litet område. Det roligast var att bona var bebodda av Mamma, Pappa och 2-3 ungar.

Totalt så såg vi säkert ett 50-tal bon, alla med ungar i under vår dryga 30 minuter långa bilresa mellan bergen och havet.

 

DSC_0334DSC_0337DSC_0346 DSC_0345

 

IN ENGLISH

In the 1800s there was a large tribe of storks in Sweden and northern Europe, but when the 1850s began to transform agriculture and drain the wetlands storks disappeared gradually. In 1954 was the last couple of nesting stork in Scania and Sweden.
And a couple of years earlier in UK and a few years later in the Netherlands. In 1989 started a project in Sweden to bring back the storks to Sweden and it is still ongoing. http://www.storkprojektet.se/. Storks are found primarily in southern Sweden and are here in the summer months for the winter they move to warmer climes.

Storks are mentioned in many legends and myths and has its natural place in folklore. It has been said that it is a very useful bird that among other things, protects the house it built its nest on from the fire.

A common myth in Western Europe (well it has been spread all over the world) was that the babies were delivered to the house by a stork who carried the baby in its beak. It was really a way to avoid having to tell their children about sex and reproduction. A bit like Flowers and Bees. Some children when they are born have birthmarks on the forehead and neck, and you still say that it has the "stork bites", that marks the stork’s beak made when they delivered baby.

The stork was also a symbol of happiness and prosperity in the 1800s.

Here in Portugal they also care about their storks, and the places where storks built their nests are protected as long as there is a nest. Whether it is occupied or not. Storks like to build their nests on a pole, chimney or any other tall thing. The result is that today you can see a new built house or area with an old factory chimney, you know, one of those round, built of brick, neatly embedded in the new house. At the top sits a stork’s nest. Power pylons are often provided with small platforms for the Storks build their nests on.

This year it is probably a Stork boom. Here are myriad. When we drove back to the boat after the visit in Monchique, we stopped at a gas station, where it was around 10 nests within a fairly small area. The most fun was that the nests were occupied by Mom, Dad and 2-3 kids.

Overall, we saw about 50 nests, each with kids in during our not more than 40-minute drive between the mountains and the sea.

Read Full Post »

Vi fick lite bråttom iväg när vi kollat vädret, enligt väderprognosen skulle vi få sydostliga vindar fram till kl 14. Därefter skulle det vrida till rak västlig i två dagar. Vi valda att lämna Culatra lite snabbare än tänkt.

Fördelen med att ligga för ankare är att det är så enkelt att ge sig iväg. Inte en massa tampar att lossa och skjuta upp eller fendrar att lossa och stuva undan. Nej bara att lossa avlastningstampen på kättingen och sedan dra upp ankaret och ge sig iväg. Vi hade dessutom tur att det var slackvatten dvs den stunden det tar för ebb att vända och bli flod (eller tvärtom). Så vi hade en lugn och fin passagar ut genom pirarmarna denna gång också. Tror att vi börjar få pejl på detta med tidvatten.

Vi fick inte så mycket vind. Fel. Vi fick ingen vind alls. Så vi gick för motor hela vägen till Portimao en resa på ca 7 timmar. Men vi hade det trevligt och kunde slappa med att läsa bok, handarbeta eller spana efter delfiner. Vi såg delfiner men bara på håll. De höll väl på att jaga efter frukosten och hade inte tid att leka med vår båt.

När vi seglade in genom pirarmarna till Portimao var det verkligen som att komma hem. Vi har ju varit här ganska så mycket och förra året blev det väl nästan 3 månader.

IMG_5813[1]

Vi ankrade strax nedan för fortet, som alltid imponerar. Även på oss. Tänk om man kunde få komma in och titta.

IMG_5816[1]

Att komma in till själva Portimao är en bit och med vår lilla jolla och 4 vuxna personer skulle ta säkert en halvtimme. Vi beslöt att ta Taxibåten istället. Han kommer och hämtar oss vid båten och kör ända in till stan och lämnar oss sedan på Lady Annila igen. 8 € per person för en tur o retur tyckte vi var helt OK.

IMG_5817[1]

IMG_5819[1]

 

Det blev en rundvandring i den äldre delen av Portimao, och man hittar alltid nya saker.

IMG_5821[1]

Ett bebott storkbo i toppen på en gammal kran. Storkbona är fridlysta, vilket innebär att överallt där det finns ett storkbo så måste man låta kranen, stolpen, skorstenen vara tills boet ramlar ner. Det räcker inte med att det ser övergivet ut. Därför finns det väldigt gott om gamla runda tegelskorstenar lite här och var. Med ett storkbo på toppen

IMG_5823[1]

Vackra dörrkläppar

IMG_5824[1]

Vit kyrka mot knallblå himmel

Vi gick in i en liten park, som jag och Jonas har passerat ca 100 gånger utan att egentligen lägga märke till den. Där fanns en massa bänkar som var täckta med vackra kakelplattor över bänkarna fanns det ett litet tak täckt av någon klängväxt. Varje bänk var dekorerad med ett motiv ur Portugals historia från 1100-talet och framåt.

IMG_5826 IMG_5827

Vi avslutade stadsvandringen med lunch på Kibom. En fiskrestaurang. Det blev grillade sardiner och en grillad Dorado

IMG_5829

Eftermiddagen tillbringades i sittbrunnen görandes väldigt lite.

 

IN ENGLISH

We got to hurry away when we checked the weather, according to the weather forecast we would southeast winds until at 14. Then it would turn to straight west for two days. We elected to leave Culatra little faster than thought since our sailing direction was west.

The advantage to be at anchor is that it’s so easy to leave. Not a lot of ropes to loosen or fenders to remove and stow away. No, just loosen the snub line on the chain and then pull up the anchor and leave. We were also lucky that it was slack water ie the moment it takes for the tide to turn and become Low (or vice versa). So we had a nice and calm passage through the peer arms this time too.

We didn’t have so much wind. Wrong! We had no wind at all. So we motored all the way to Portimao, a journey of about seven hours. But we had a nice time and could relax with reading a book, do som knitting or look for dolphins. We saw dolphins but only from a distance. They were probably out chasing for breakfast and did not have time to play with our boat.

When we sailed through peer arms to Portimao it really was like coming home. We’ve been here quite as much and last year  almost 3 months.

IMG_5813[1]

We anchored just below the fort, which always impresses. Also on us. It would be really nice to see how it looks inside.

IMG_5816[1]

To take our little dinge and 4 adults alll the way inte Portimao would surely have taken half an hour. We decided to take the water taxi instead. He came and picked us up at the boat and drove us all the way into town and took us back to the Lady Annila again. € 8 per person for a round trip was well worht the money.

IMG_5817[1]

IMG_5819[1]

 

We took a tour of the old center of Portimão, and you will always find new things.

IMG_5821[1]

An inhabited stork’s nest on top of an old crane. Stork nests are protected, which means that wherever there is a stork’s nest, you have to let the crane, post, chimney or els be until the nest falls down. It is not enough that it looks abandoned. Therefore, there are very many old circular brick chimneys here and there. With a stork’s nest on top

IMG_5823[1]

beautiful dörrkläppar

IMG_5824[1]

White Church against the bright blue sky

We went into a small park, which Jonas and I have passed about 100 times without really noticing it. There were a lot of benches were covered with beautiful tiles of benches, there was a small roof covered by any climber. Each bench was decorated with a painting from Portugal’s history from the 1100s onwards.

IMG_5826 IMG_5827

We ended the city walk with lunch at Kibom. A fish restaurant. We choosed grilled sardines and a grilled Dorado

IMG_5829

The afternoon was spent in the cockpit doing very little.

Read Full Post »