Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#ärlighet’

Någon efterlyste lite lugn segling. lata dagar och semestersegling. Jo vi har fått det nu.
Efter äventyret i Finikounda är allt lugna gatan. Ingen vind, inget underhåll, bara bra böcker i sittbrunnen och seightseeing.

Methoni är en sömning liten stad som vaktas av ett jättestort fort, grunderna till fortet lades på 300 talet F.Kr. och sedan kom Venetianarna på 12-1300 talet och renoverade och byggde till. När så turkarna kom några hundra år senare och jagade bort ventianarna så fortsatt turkarna att bygga. Fortet ligger på en landtunga som sträcker sig i nord-sydlig riktning och hela består av fortet.

Snö på kreta

Här finns ett hus bevarat, och det känns som om det är något förråd av något slag med helt nylagt tak och väggar som är ca 1 m tjocka såg vi in fönstersmygen

Snö på kreta

De turkiska baden var något med nedgångna men man kunde gå in, tyvärr så förstod ingen av oss hur det funkade. Fanns liksom inget att ha vatten och en kropp i.

Snö på kreta Snö på kreta Snö på kreta

För att komma in i fortet måste man gå över en vacker stenbro över något som ser ut som en vallgrav, men vi tror inte att det varit vatten där.

Snö på kreta

Och det är imponerande byggnads verk de gjort av sten. Tänk på all mankraft som gått åt till att huga stenen, transportera den och sedan foga samman.

Snö på kreta Snö på kreta

Men allt är ju inte stenhögar (som vi lite respektlöst kallar alla dessa arkeologiska platser oavsett skick)

Det är även vackra hus

Snö på kreta

och annorlunda blomkrukor. Visste inte att pelargonia är en parasit (heter det så om blommor)

Snö på kreta

Vädret är helt underbart just nu. Lite för vindfattigt för att segla, men förflyttar man sig ca 10 sjömil om dan så är det OK att gå för motor och ladda batterier och göra vatten. Solen skiner och temperaturen varierar mellan 18 och 25 grader på dagarna.
Vattentempen är dock inte riktigt badbar, tycker jag, knappt 18 grader. Så bad avvaktar iallafall jag med ett tag.

PILOS

Är en relativt ny stad som ligger i den södra änden av Navaríno bukten. Staden byggdes på 1800-talet av fransmännen, strax efter slaget vid Navarino.

Tack vare öarna utanför så blir bukten nästan som ett innanhav. Mycket välskyddat och marinan här är otroligt välbyggd. Gratis är den också och det gör inget. Gratis därför att det inte finns någon ägare. Mycket konstigt tycker jag, för om det är en konkurs så borde det ju finnas ett konkursbo som äger och varför har inte kommunen tagit över? Här finns plats för ca 70 segelbåtar, säkert 50 småbåtar och kanske 10 fiskebåtar i lite varierande storlek. Tycker nog att man borde kunna få lönsamhet i det hela, här är dessutom en gigantisk uppläggningsplats för båtar och plats för både skeppshandel. segelmakare och hamnkontor. Någon som är sugen på att bli marinaSägare?

Här är det också späckat med historia, ett venetianskt/turkiskt fort även här, och i norra delen av bukten finns en liten lagun som är förbunden med Navarino bukten av en liten kanal, som inte är seglingsbar. Stränderna är låglänta sandstränder och det var här som Sparta förlorade ett slag för första gången. De var ju kända som oövervinnerliga krigare. Pojkarna i Sparta togs från sina föräldrar i sjuårsåldern och tränades sedan till att bli soldater i både styrka, smidighet och snabbet. Men atenarna under ledning av Demosthenes lyckades besegra dem.

Ett antal hundra år senare, den 6 juli 1827, stod slaget vid Navarino. Grekerna slogs för sin självständighet mot turkarna och var nästan besegrade när britter, fransmän och ryssar bestämde sig för att blanda sig i leken. De lyckades få turkarna att fly och sedan dess är Grekland grekiskt. Jo, detta är en mycket kortfattade beskrivning vill man läsa hur det gick till på riktigt kan man antingen slå upp det i en uppslagsbok eller på nätet.

Det är otroligt vad mycket man lär sig när man lever som vi gör. Historia har alltid varit intressant, men nu när man ser historiska monument på riktigt så blir det än intressantare. Och man slipper memorera en massa årtal, det är intressant ändå!

Uppe vid fortet fick vi en underbar utsikt över hamnen och marinan. Lady Annila ligger längst ut på piren, vid fyren.

Snö på kreta

Här finns en liten skeppshandel på väg upp till fortet, och trots att han hade stängt för siesta, så stod en massa varor kvar ute på gatan och hängde på fasaden. Ser ni den svenska och danska flaggan?

Snö på kreta

Undrar vad ett svenskt försäkringsbolag skulle säga om låsningen av butiken

Methoni_12-03-28_178

Det verkar inte vara något stort problem med brottslighet här iallafall.

Read Full Post »

Fredagen den 16 mars var det dags, väderprognoserna var kontrollerade noggrant i fler dagar, dieselbilen var beställd och solen sken. Fast när man vaknade på morgonen och båten ligger och rycker fram och tillbaka beroende på dyningen från bukten kändes det inte så bra. Der är när det blåser nordligt som dyningen rullar in i marinan. Vi kollar väderprognosen en gång till och inget är förändrat. Vi lämnar!

För att kunna fylla på diesel så måste vi flytta båten från vår plats och till en betongpir som den lilla tankbilen kan köra ut på. Vi lägger oss longsides på utsidan av piren. Jösses vad det rycker och sliter i båten. Vi hade väl någonstans i bakhuvudet att kunna ligga kvar här och sjöstuva det sista. Få ner vinterförtöjningen på plats, plocka undan min PC och ja, fixa det sista. Men det ryckte och slet så i båten att det vi var tvungna att lämna. Sjöstuvningen fick ordna sig under gång.

Som tur var hade vi våglä den första halvtimmen så vi fick ordning på det mesta. Sedan kom vi ut i häxkitteln. Att vågorna kan komma från två  håll är inget ovanligt men här kom vågorna från alla håll, de studsade mellan sidorna i bukten och vår stackars båt fick kämpa. Vågorna var duktigt höga 4-6 meter och vinden som skulle legat på ca 10-12 m/s låg i stället på mellan 15 och 20 m/s. Ett blåsoväder som enligt alla prognoser skulle ligga längre österut kom för nära oss, därav de kraftiga vindarna. Visst hade vi kunnat vända, men vi visste att när vi rundat det västra hörnet av Mirabello bukten så skulle det lugna ner sig. Och det gjorde det. Efter lite drygt 12 timmar hade vinden tagit helt slut och vi fick starta motorn. Sedan var det motorgång i ytterligare ca 12 timmar innan vi kunde segla igen.

Vårt mål var egentligen Pilos, den hamnen som var vår första hamn i Grekland i höstas, men vinden blåste mer från väst än beräknat så vi ändrade planerna och gick till Elafonisi på Peloponesos östra halvö. Det skulle vara mörkt när vi kom fram, men då vi varit här tidigare och visste att det inte var några konstigheter vågade vi närma oss stranden i kolmörker. Så 38 timmar senare och på 10 m djup lade vi ankaret. Vi vågade inte gå närmre i mörkret. Vi blev ordentligt vaggade den natten, dyningen gjorde att båten rullade ganska bra.

Elafonisi är en liten ö som ligger på sydvästra spetsen av den östra halvön på Peloponesos och är mest känd för sina långa vita sandstränder, att havssköldpaddan och nudisterna håller till här! Tur att vi inte visste det…… fast å andra sidan var det för kallt för att bada överhuvudtaget.

Porto Kayio ligger på östra sidan av den mittersta halvön det blev nästa anhalt. Även här var vi i höstas men då kom vi i skymningen och gick därifrån i gryningen så vi kände att ett återbesök kunde vara på sin plats.

Många säger att det är en mycket vacker plats och ja det är det kanske. Lite annorlunda hus iallafall.

Snö på kreta

Dagen efter fortsatte vi till Koroni som ligger på östra sidan av den västra halvön. Hänger ni med? OK, en liten karta så är det lättare

karta

Koroni är en jättemysig lite by som vaktas av ett gammal venetianskt fort. Detta fortet tillsammans med fortet i Methoni vaktade hela södra Peloponesos på medeltiden. Inte dåligt, men å andra sidan så är båda forten ordentligt stora. Tyvärr så blev det inget besök inne i fortet, de höll på och klippa gräs (ogräs) och Jonas fixade inte det. Men bilder från utsidan iallafall

Snö på kreta Snö på kreta

Byn/stadens namn kommer från Italienskan och har något med att göra med att man fångade många vaktlar här. Byn klättrar längs bergssidan upp till fortet och känns väldigt genuin på nåt sätt.

Snö på kreta

Och när man kommer upp till fortet är utsikten helt fantastisk

 

 

Snö på kreta

Snö på kreta

Bergskedjan man ser i bakgrunden är Tayetos och är runt 2000 möh. Dess södra spets är den näst sydligaste av det europeiska fastlandet. Den ligger 22 km längre norrut än europas sydligaste punkt, Cape Tarifa i Gibraltar sund.

Snö på kreta Snö på kreta

Efter två nätter gick vi vidare. Konstigt att vi inte kan stanna längre på något ställe när vi inte har någon tid att passa……

Vi fortsatte i alla fall till Finikounda, en liten fiskeby långt inne i en vik.

Snö på kreta

Vi gick på en liten promenad och handlade frukt av fruktbilen. En pickup som körde runt i by och var lastad med diverse frukt. 5 äpplen kunde väl vara OK. Det var bara det att han trodde jag menade 5 kilo! Lyckades stoppa honom vid 2 kg och när han på grekiska sa vad det kostade, thiå miso Evro så förstod jag. Jonas som fått ta hand om kameran blev så häpen att han glömde fotografera. Hur mycket det kostade? 2,5 Euro.

Det är en ganska skön känsla att strosa runt på turisttomma gator och se hur byarna förbereder sig inför invasionen. Husen målas, uteserveringarna rustas och alla tittar med nyfikna ögon på oss. Var har de kommit ifrån eller Är det dom med segelbåten? Det märks på folks ögonkast att de ser att vi är nykomlingar i byn. Och det är helt OK.

Seigthseeingen slutade med en drink på en av barerna nere vid vattnet. Vin till mig och Ouzo till Jonas.

Snö på kreta

Dagen efter fortsatte vi till Methoni, en hel timmes “segling” åt väster.

Väl framme och efter att vi fått fast ankaret, så förberedde vi oss för att gå iland. Jonas sjösatte jollen och upptäckte då att vi glömt att veva in fiskelinan. Den satt i propellern. Attans oxå, men OK vi har för avsikt att stanna här ett slag så det kan vi fixa senare. Jag börjar packa “gå-i-land-väskan”. Kamera, telefoner, portmonäer, reseguide osv. Men var i hela friden är min portmonä?? Inte kvar i väskan sedan igår. Ååååå nu satte magnerverna igång och adrenalinet rusade i höjden. Inte i lådan där den brukar ligga, inte i byxfickorna….. När hade jag den sist???? Hmmmm jo när jag betalade på baren. F*********n jag måste ha glömt den på baren. Snabbt starta datorn, har någon använt kortet?? Nix  pust   skönt. Berättar för Jonas som snabbt ändrar planerna och börjar förbereda för att dyka ner och ta loss fiskelinan, upp med jollen och sedan tillbaka till Finikounda. Hoppas vi hinner innan han stänger för siesta. När vi har ca 1 sjömil kvar så sjösätter vi jollen och jag kör in, går betydligt fortare än med Ladyn. Gasen i botten (har aldrig kört jollen så fort förut) knyter snabbt fast i piren och rusar upp till baren. Stängt! Tittar på klockan, men hon är ju bara 20 i 2 de brukar stänga kl 2. Attans, d******a elände. Jo jag sa en hel massa andra ord också.
Baren öppnar igen vid 4-5 tiden. Jaha, bara att köra tillbaka till Jonas i Ladyn, som nu är på ankarplatsen, och vänta i några timmar. Gissa om dessa 3 timmar var långa.
Tillbaka till baren och sätter oss på uteserveringen och väntar. Tillslut kommer en gammal tant och öppnar baren. Inte ett ord engelska kan hon och inte förstår hon min ytterst stapplande grekiska heller. Men hon är lika angelägen som jag om att förstå, så när två tjejjer med barnvagn går förbi haffar hon den ena, som glatt tolkar. Jag förklarar att jag glömt min portmonä där igår och undrar om de har sett den. Efter lite letande i barens lådor hittar dom den. Gissa om jag blev glad och ändå gladare när allt är orört både kort och kontanter fanns kvar.

JAG ÄLSKAR ÄRLIGA MÄNNISKOR!!!

Read Full Post »