Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#utflykt’

Oj vad det var länge sedan, men jag har inte glömt er. Tiden har bara gått alldeles för fort. Som den har en tendens att göra när man har trevligt. Och trevligt blir det ju när ens barn med flickvän kommer på besök. Så nu är det fullfart (nästan) från morgon till kväll. Vi har sparat det mesta av seightseeingen på ön till nu när killarna har kommit.

Men vi tar en sak i taget.

Viktor ordnade med en förtids julklapp till sig och Philip.

DSC_0019 fixad

Radiostyrda motorbåtar! Det är många som stannar och tittar och får något av en längtan i blicken.

Det blev naturligtvis en rundtur i Aghios Nikolaos också. Med kamera….

DSC_0026 DSC_0027
Inte bara stadsjulgranen blir pyntad utan de flesta träden i staden blir behängda med diverse prylar.
Det finns en liten strandpromenad mellan marinan och centrum, den är väldigt vackert byggd med hav och berg i blickfånget.

DSC_0047 DSC_0045

Man ser även till att göra vattnet tillgängligt, genom att bygga trappor ner till vattnet.

DSC_0046 DSC_0036

Innan jul hann vi även med en lite tur till byn Kritsa som ligger ca 1 mil söder om Aghios Nikolaos. Själva byn var inte så intressant så här i vintertid. Väldligt öde, men säkert fullfart på sommaren. Men strax innan byn finns en kyrka som är byggd på 1200-talet med väldigt många och fina fresker (väggmålningar) från 1300 och 1400 talet.
Panagia Kera DSC_0001

Av någon anledning är det fotoförbud inne i kyrkan och vaktmästaren var oss i hälarna hela tiden så ingen av oss vågade ta kort.

Panagia Kera DSC_0004

Men utifrån genom en öppen dörr lyckades jag fånga lite av målningarna iallafall.

Vi fortsatte vår färd mot Kritsa men stannade vid en arkeologisk plats. En stad, numera ruiner, från 700-300 f.kr byggd av dorierna, Lato.

Man kände sig nästan religiös när man gick i en trappa som byggdes för ca 3000 år sedan

Lato DSC_0020

och rörde sig i ett område som använts av människor för så länge sedan. Nu har jag ju inte så väldigt stora kunskaper i arkeologi eller antropologi men det var relativt enkelt att se att folket här kunde vara självförsörjande även om de bodde så långt upp i bergen. De hade minst en vattenkälla och ett antal cisterner som fylldes på av regnvatten som leddes dit i byggda rännor och  filtrerades innan det hamnade i cisternen.

Lato DSC_0021

Under det rostiga locket som med största sannolikhet kommit dit i modern tid, finns en vattenfylld cistern och bredvid syns ett tråg som antagligen använts för att ösa upp vatten i. Just i detta rummet fanns det många bearbetade stenar, ett runt “fat” som kanske använts till att mala säd i, en sten med ett hål i

Lato DSC_0024

som helt klart är gjort av människor.

Murarna som fanns kvar var imponerande i passformen dvs, minimala springor mellan stenarna.

Lato DSC_0026

I dörröppningar (antar jag att det var) fanns stenar som formats för att få bättre funktion.

Lato DSC_0019

Att de var självförsörjande kunde man även förstå när vi hittade mark som med största sannolikhet varit brukad för grönsaker och säd och antagligen även fruktträd. Det var lite brant att ta sig ner så vi avstod.

Lato DSC_0040 Lato DSC_0043

Djuren de behövde för kött och mjölk och hudar mm strövade antagligen fritt i markerna och av seden idag att döma var djuren säker getter och kaniner.

Byns gemensamma vattencistern var väl bearbetad men hur de kom åt vattnet förstod vi inte.

Lato DSC_0033

Det fanns ingen nedgång bara helt släta väggar och rester av pelare på botten som kanske har burit upp ett tak en gång i tiden.

De andra utrymmena som säkert även de använts som cisterner var tomma, men man såg de bearbetade väggarna.

Lato DSC_0027

Vi passade även på att ta en familjebild i en av de fina trapporna i Lato

Lato DSC_0053

 

Jul har vi också firat. Den blev inte så varm som vi hoppats på så julbadet ställdes in. 17 gr i vattnet och 13 i luften gjorde att ett bad inte kändes så angeläget. Det får bli ett annat år.

Julgran fick vi tag på. En riktig! Men den var lite liten så vi hängde upp den så att pakten kunde få plats under.

Jul 2011 DSC_0096

Julbordet blev nästan som hemma, vi lyckades få tag på det mesta vi behövde. OK, inläggningssill och skinka (som bara behövde griljeras) blev inköpta i Sverige men det andra hittade vi här nere. Jonas vill att jag påpekar att sillen som jag lade in var den godast jag någonsin gjort. (Känner ni hur generad jag blir?)

Jul 2011 DSC_0113

Och naturligtvis hade vi julfrukost med levande ljus, precis som vi brukar.

Jul 2011 DSC_0094

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Juldag var det meningen att vi skulle fira tillsammans med de övriga live aboards med en engelsk julmiddag. Men en elak förkylning klubbade ner stora delar av familjen på förmiddagen. Så vi stannade hemma och åt kalkon istället.

Så God Fortsättning och ett Gott Nytt År 2012

Annonser

Read Full Post »

Söndag och inget speciellt på programmet. Då vi har tillgång till en bil den här helgen bestämmer vi oss för en tur runt den östra delen av Kreta.

Turen går från Agios Nikolaus till Ierapetra som ligger på den södra sidan av ön och sedan tillbaka till nordsidan till Sitia och slutligen till marinan.

Söndag och off-season = stängda butiker och väldigt dött på gator och torg. Staden är relativt stor, större än Agios Nikolaus. Men en liten hamn som nog inte får så många besökare. Precis vid inloppet till hamnen ligger ett gammalt fort.

DSC_0011

Annars är Ierapetra mest känt för sin långa strand.

DSC_0012

På ett torg hittade vi en kyrka med vad som såg ut som ett minarettorn och en liten rund byggnad, något nedsänkt i marken. Allt såg väldigt arabiskt ut och det är kanske inte så konstigt. Vi är bara 200 sjömil från nordafrikanska kontinenten och havet utanför pirarna heter Libyska Havet.

DSC_0016 DSC_0017

Efter en fika med kaffe och bakelse (!) for vi vidare norrut och mot Sitia.

 

Färden gick över en bergskam och utsikten var helt underbar. Vägen var en serpentinväg med berg på ena sidan och stup på andra sidan (dvs min sida) Men det var inte så farligt som det låter. Det var god marginal mellan stupet och vägen och oftast en massa träd i vägen, så den hissnande känslan man får på liknande vägar i t.ex Spanien infann sig inte.

DSC_0019
Nästa kust är Afrika, och Libyen

Helt klart att oliver var den huvudsakliga näringen här. Vi har aldrig tidigare sett så många olivträd. På varje liten jordplätt är det ett olivträd planterat. Här finns inga olivlundar, det är olivskogar! Frågan som återkom flera gånger i bilen. Hur i hela friden ska de hinna skörda alla oliver?????

DSC_0022

Jag tror att vi befinner oss på ca 500 möh när kortet togs. Det högsta berget i detta området är på lite drygt 800 m.

Sitia var en lika sömning stad som Ierapetra denna söndag. Men vi hittade iallafall en restaurang som serverade oss en god lunch.
Om man åker färja från t.ex Athen och till Agios Nikolaus så får man kliva av här i Sitia. Antagligen går det bussar mellan orterna.

När vi närmar oss Agios Nikolaus igen var det dags för ett fotostopp

DSC_0030

I viken längst bort ligger Agios Nikolaus.

Om resten av Kreta bjuder på liknande upplevelser så skall det bli väldigt trevligt att bila runt på ön under vintern.

Read Full Post »