Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#familjerestaurang’

Efter 9 timmars ömsom seglande och ömsom motorerande i vindar allt från 0-10 m/s som kom från norr eller syd eller något däremellan så var vi framme i Katakolon. Även om vindarna skiftade mycket så hade vi en underbar dag till havs. Solen sken och det var inte så mycket vågor så man kunde sitta på däck och sola och läsa och vi fick hissa vår stora genacker i någon timme iallafall.

Katakolon är en by som består av 2 huvudgator, den ena längs kajkanten och endast med barer och restauranger och den andra parallellt bakom och där har man samlat alla andra sorters butiker. Det tar ca 10 minuter att ta sig från ena änden av byn till den andra.
Mest känd är nog byn för att man lätt kan ta sig till Gamla Olympia. Dvs där som de olympiska spelen en gång i tiden startade. De flesta som kommer hit till Katakolon kommer med kryssningsfartyg men de har plats även för sådana som oss.
I piloten så stod det att dyningarna rullade in vid ost och syd vindar, men när vi kollade vädret så skulle det inte blåsa från det hållet så det var ju lugnt.  Vi lägger oss longsides cementkajen då det är gott om plats. Får hjälp med linorna av en fiskegubbe! Har nog aldrig hänt tidigare. När vi fått klart med fendrar och linor och båten ligger bra kommer en kille i en liten vit bil. Gör en 4-hjulssladd och stannar framför oss och säger att vi inte kan ligga så. “Det ska blåsa från ost i natt. Ni måste ligga med aktern mot kaj och ett ankare i fören.” Killen gör en rivstart och kör därifrån.
OK, lokalbefolkningen har bäst kännedom så vi lyder. Lägger ut ankaret och backar in till kajen.

En stund senare kommer en engelsk segelbåt, och när vi går för att hjälpa honom att förtöja så dyker det upp en grekisk farbror och börjar konversera med oss. Jättetrevlig kille, lite svårförstådd engelska men med lite fantasi och teckenspråk går allt. Han berättar att har seglat från Grekland till Libyen och sedan ut ur Medelhavet och upp till Norge där han sålde båten och tog tåget hem till Katakolon igen. Om vi förstod honom rätt så hade seglingen gjorts i en 7 meters båt?!?! Jaja allt är ju möjligt. Han tyckte att vi kunde komma bort till restaurangen som lokalbefolkning använde sig av och ta en ouzo och kanske äta en bit.
Så dit gick vi lite senare. Och det var verkligen en lokal restaurang. Ägaren såg lite lätt chockad ut när vi kom och visst kunde vi få mat. Grekisk sallad, friterad kalamares och friterade sardiner med pommes kunde det vara något. Jo tack sa vi och 2 öl och 2 Ouzo.
Ena hörnan av restaurangen var helt klart reserverad för familjen. Ett relativt stort runt bord med en TV i hörnan. Alla satt vända mot TVn och med blickarna klistrade vid programmet.

Vi slog oss ner och farbrodern vi träffade på kajen var där, han flyttade snabbt över till vårt bord och pratade. Vi hade jättetrevligt, och han hjälpte mig att utöka mitt grekiska ordförråd. Så nu vet jag vad vatten (neró) heter och varför Peloponisos heter som det heter. Pelopo betyder kung och nisós betyder ö så Kungarnas Ö helt enkelt. Han tragglade en massa andra ord oxå men ouzon hade nog lite dålig inverkan på mitt minne ……. Fast undrar varför denna halvö kallades för ö? Det var ju inte förrän Korintkanalen var klar som denna halvö blev en ö???? Äsch man skall inte fundera så mycket, Babis, som han hette, hade säkert rätt.

Nåväl vi blev mätta och lite lagom runda under fötterna och beställde in notan. Blev något förvånade när vi för denna mycket enkla (men goda) måltid skulle betala 30 €. Antagligen “Special prize for you my friend….” Så lite blåsta blev nog men om man har trevligt under tiden och det inte rör sig om större belopp så är det väl OK. Lite bondfångeri får man väl tåla!

Det var lite spännande att ta sig tillbaka till båten. Det var precis att landgången nådde fram till kajkanten när båten var som längst borta. Dyningen hade börjat rulla in och vi låg och ryckte fram och tillbaka. Stackars tampar och pollare. Det gnisslade och gned och förde ett alldeles förfärligt oväsen. Innan vi gick och lade oss så förhalade vi oss några meter ut från kajen för att inte riskera att dunsa in i den och för att få längre tampar och där med lite mer svikt. Gnisslet blev vi dock inte av med. Men man vänjer sig väl sa vi och kröp till kojs. Efter någon timme hade vinden vänt och blåste rakt in i hamnen så vågorna studsade mot kajen och in i aktern på oss. Gnisslet från tamparna ackompanjerades nu av vågsmällarna när de träffade akterskeppet. Mycket mer än 4 timmars sömn blev det nog inte, sammanlagt. Den längsta natten på länge. Vi gav upp vid 730 tiden och gick upp fixade frukost och sedan skulle jag iland för att checka ut oss från marinan och göra loss de tamparna som var knutna i land. Att gå i land på landgången var spännande det gällde att rusa över när båten var som närmast och landgången hade som mest kontakt med kajen. Allt gick bra jag kom både iland och ombord igen.

Så besöket blev knappt 20 timmar kort och  med en låååång sömnlös natt .

Annonser

Read Full Post »

Nästa mål är Astipalaia och en liten snäv vik på den nordvästra sidan av ön. Astipapaia ligger sydost om Amorgós så vi fick börja att segla västerut för att kunna runda ön och sedan sätta rätt kurs.
Ca 30 minuter före oss lämnade en 42 fotare ankarviken och seglade väster ut. Strax innan vi skulle falla av runt hörnan så var vi ikapp. Vindriktningen gjorde att vi fortsatte åt väster i ytterligare ca 45 minuter för att få en halvvind/slör istället för en plattläns. 42 fotaren valde en plattläns och attans vad han gungade. Det blåste för lite för att få fart på båten så vågorna regerade. Efter en stund var vi i kapp honom igen och seglade om honom.

När vi kom runt på sydsidan drabbades vi av fallvindar trots att vi gick säkert 500 m från land. Vindarna var i byarna drygt 22 m/s. Men med rätt segelsättning så funkade det riktigt bra. Ju längre bort från ön vi kom desto mindre vind hade vi. Men vi kunde iallafall segla i princip hela tiden.

Astipalaia och den lilla lagunen Vathi är nog en av de mest underbara ställen vi sett hittills. Inloppet är genom en relativt smal naturlig kanal ca 100 m bred och 500 m lång sedan öppnas en lagun upp omgiven av höga, karga berg. Fallvindarna finns här men inga vågor. En liten by med max 10 hus, en taverna och en liten kaj. Vid kajen ligger 2 charterbåtar och en liten fiskebåt. Det råder stillhet.

IMAG0234
Vi tar jollen in och en kort promenad i den steniga omgivningen. Det är väldigt lätt att förstå varför de bygger stenhus. Det är ju bara att plocka byggnadsmaterialet på tomten!. Men varför har de staket runt kyrkan??

IMAG0236

Vi stannar till på tavernan och tar varsin öl och varsin Ouzo. Bestämmer oss för att äta middag på tavernan som är en ren familjeangelägenhet. La Mama (med rullator) styr hela stället med järnhand, sonen serverar och dottern (eller sondottern) lagar mat. Il Papa står för fiskeriet.
IMAG0238

 

Vi kommer tillbaka någon timme senare för att äta och menyn bestod av Grekisk sallad, kalamares, bläckfisk, fisk och potatis. Vi beställde allt utom bläckfisk. Vilken mat! otroligt enkelt tillagat men så gott. Grannbordet, ett gäng killar från Beligen som hyrt en segelbåt hade beställt för mycket mat, så de langade över en tallrik med bläckfisk så även det fick vi smaka och den var god! Inte alls gummiaktig som den brukar vara.

Under tiden vi väntar på vår mat, kommer Il Papa in med 2 st stora runda bunkar med metallpinnar längs kanten. Han ställer den ena på en stol och sätter sig bredvid. Går ut i köket och hämtar tärnad bläckfisk. Sedan sätter han sig och agnar långreven. Det är säkert 300 krokar i varje bunke. Bild? Ja om jag hade haft en kamera med mig……

Solnedgången fick jag på bild iallafall

DSC_0039

 

Under den här veckan sedan vi kom till Pilos har vi aldrig hört så många MayDay och PanPan anrop. Minst ett av varje varje dag, ibland fler. Så Olympia Radio har fullt upp. Senast var det en segelbåt som låg ca 50 sjömil för om oss som skickade ut ett PanPan (icke livshotande nödanrop) om att han tog in vatten och önskade assistans. Vi låg för långt ifrån för att kunna hjälpa till men eftersom vi var så nära så hörde vi alla konversation. Efter ca 1 timme hade han kommit fram till en ankarvik och kunde avblåsa hela affären. Båten slutade ta in vatten när han fick smult vatten och ingen vind. Hoppas att han kom tillrätta med läckan, annars lär han bli fast i ankarviken.

Vår första ankring på ön Kos, som är den tredje största ön i Grekland, var i den lilla byn Kardamena ungefär mitt på den södra sidan. Vi ankarar strax utanför hamnen och har ca 3 min med jollen in till kajen och sedan ytterligare några minuters promenad till livsmedels butik och slaktare. Härligt när allt är så nära.

När vi seglade in fick vi kryssa mellan wind- och kite surfare och Parachute båtar. Här var även en hel del jollar som seglade nära kusten. Härligt att se ett aktivt båtliv!

DSC_0003

Öarna är vid denna årstid väldigt torra och därför är den mesta växtligheten brun med inslag av gröna träd, antagligen oliver. Vattentillgången på de flesta öarna är väldigt begränsad och de får färskvatten från stora tankbåtar som kommer med jämna mellanrum. När man då får syn på smaragdgröna gräsmattor runt hotellen hoppas man att de använder avsaltat havsvatten och inte dyrbart färskvatten att vattna trädgårdarna med.

DSC_0009

 

Dagen efter seglar vi vidare upp till staden Kos och checkar in i Kos Marina. Vi hade bokat en långsidesplats men fick en “vanlig” plats istället. Vi klagade inte, den platsen var halva priset jämfört med en långsides.
På kvällen kommer våra vänner från England, John och Sue som skall segla med oss i en dryg vecka.

Read Full Post »